Högskola och universitet hos Högskolan Dalarna, 5 högskolepoäng.
Kursen börjar med en översikt över olika sätt att utforma en byggnad för att reducera byggnaders behov av energi för uppvärmning, kylning och ventilation genom att utnyttja tillgänglig solstrålning och platsens speciella förutsättningar. Fönstrens fysik, såsom G-värde och U-värde, samt byggnadens värmebalans gås igenom och studenten lär sig hur man ska räkna med bidrag från intern generering av värme och bidrag från solstrålning genom fönster. Dessa kunskaper används i såväl excelberäkningar av värmebalans i en byggnad som genom användandet av enklare simuleringsprogram för byggnaders energibalans. Kursen har en tonvikt på byggnader i Europa där värmebehovet dominerar över kylbehovet, men exempel och metoder ges för att man även ska kunna tillämpa kunskaperna på klimat där kylbehovet är större än värmebehovet.
Mikroklimat som vindar, luftfuktighet och skuggning pga topografi eller andra byggnader behandlas för att man ska förstå hur val av plats för en byggnad påverkar dess energibalans. Speciellt behandlas större städers lokala klimat och hur metoder som färgsättning och vegetation kan användas för att motverka överhettning av dessa.
Kursen ger också en översikt över olika verktyg och arbetsmetoder som kan användas av arkitekter och ingenjörer för att underlätta användandet av solenergi i bebyggelse, såväl för att utnyttja solenergin genom bebyggelsens utformning eller för att kunna integrera aktiv teknik för solvärme och solelproduktion i bebyggelsen.